  |
|
|
|
Min ärade "syster" Susanne skickade fina bilder till mig när hon var på Karolinerritten, jag bad att hon skulle skriva lite om hur det var... Och nu har jag äntligen fått in det på sidan! En stunds trevlig läsning! Tack Susanne!
Karolinerritten 2008
Vi hade tränat i månader på turridning - flera timmars pass i skog och terräng varvat med långa travsträckor på grusväg för att hästarna och våra rumpor skulle hålla de 17,6 mil som skulle avverkas under en vecka fördelat på fyra riddagar. Svärmor Annika med kompis Inga hade tränat sina kallblodstravare Vicki och Samba uppe i Jämtland och jag hade tränat min kallblodstravare Gulliver i sällskap av Sara och hennes Arab Tyracze hemma i Kungsbacka i norra Halland.
I mitten av juni lastade jag Gulliver och Lillen, lille Fabian (sonen på 1,5år) och hunden Jordan och körde de 85 milen från Kungsbacka till Östersund utslaget på tre resdagar. Vi sov över två nätter hos Jenny i Hällekis och en natt på Mora RK. Väl uppe i Jämtland fick hästarna bo på världens vackraste fäbodvall vid en tjärn tillsammans med Samba och Vicki och träna tillsammans i de jämtländska skogarna i några veckor.
Lillen skulle gå hemma i hagen och lata sig medan vi var på Karolinerritt – han var såld till Johan och Martina och de skulle hämta honom dagen efter vi kom hem. Den 23 juli reste vi upp till Wången som historiskt sett var centrum för aveln av Nordsvenska brukshästar. Flyinge, Strömsholm och Wången har ju varit de tre stora stuterierna i Sverige. Numera är Wången travskola. Vi blev väl mottagna och inkvarterade – hästarna fick boxar som var märkta med namn på häst och ryttare samt hur många år man hade varit med på Karolinerritten. Flera stycken hade varit med i alla år dvs 12!!! Hästar och folk blandades med rutinerade deltagare vilket kändes genomtänkt. Två dagar var vi på Wången och red ut tillsammans och tränade på att rida i fina led knä i knä med våra fina karolinska slängkappor – Gulliver var alldeles vimmelkantig och slog åt andra hästar och gjorde caprioler, kanske att det hade varit lite mycket de senaste veckorna eller att han inte var riktigt psykiskt mogen för det här äventyret men nu var vi iallafall här och det var ingen återvändo!
Träning på Wången med slängkappa första dagen.
På första veterinärkontrollen upptäckte vi att Vicki var blockhalt på vänster bak i traven!!! Inget hade märkts i skritt – veterinären trodde på sömstick eller i värsta fall hovbensfraktur. Efter en sekunds funderande erbjöd jag Annika att vi skulle åka hem och hämta Lillen som vikarie – efter nästan ett års förberedelser ville jag ju att Svärmor skulle få vara med och jag trodde att Lillen skulle klara ritten bra eftersom han ridits mycket i skog och mark de senaste månaderna. Sms och telefonsamtal med Martina och Johan som inte blev så glada först att Lillen skulle hänga med men till slut tror jag att de insåg att bättre veterinärbesiktning kunde de ju inte få. Veterinären Ulf – som är chefsveterinär på Wången lovade att hålla ett extra öga på Lillen.
Korum på Wången innan avmarsch, kl 5 på morgonen.
25 juli Uppstigning kl 03.00. Kl 04.45 hade vi samling på gårdsplanen i skenet av en fantastisk gryning. Där hölls det korum i form av tal av Jämtländsk hög officer samt mindre gudstjänst av en präst som kommit dit. Mycket högtidligt och vackert. Vår kapten Erik Faber alias Joakim Nässil och hans standarvakt och trumpetare var tidsenligt klädda i unifom och värja och vi andra hade våra slängkappor. Första dagsetappen till Fäviken Game Fair var på 5,9 mil och fantastiskt vacker. Mycket utsikt över fjäll och vacker natur och hela tiden med Åreskutan i sikte. Svårt att beskriva men jag kan nämna att jag lipade en skvätt på morgonen där när vi travade på grusväg hela tiden med vidunderlig utsikt över fjällen. På eftermiddagen tågade vi in på en jakt och friluftsmässa med 30 000 deltagare och blev på militärt vis hälsade välkomna inför publik. Sen var det gott med en kall öl och hästarna fick en härlig dusch, mat, extra salt och vatten och släpptes alla 22 i en stor hage tillsammans. De var inte för trötta för att göra upp om rangordning iallafall... Det blev en och annan skråma.
Vattnar hästarna i Kallsjön innan ankomst till Fäviken Game Fair. 26 juli. Vilodag på Fäviken då hästarna fick beta och vi titta på marknaden. Annika, Inga och jag tog en barbacka ridtur till sjön och badade med hästarna, det var hett som i en ugn!
27 juli Den mest spännande dagen naturmässigt.Vi red först mot Huså herrgård där vi möttes av en gäng i gammaldags kläder som hälsade oss Karoliner välkomna. Hästarna fick vatten i parken och bands upp medan vi fick kaffe och smörgås inne i herrgården med tal och sång av ”överste Montgomery”. Efter Huså började vi stigningen uppför Åreskutans baksida. Ritten över fjället var tuff för hästar och folk i värmen men vilken fantastisk utsikt! Vi fick se två älgar under dagen och vyerna far hisnande. Särskilt för en hallänning som mig, jämtarna var ju mer vana. Vid lunch hade vi nått Ullådalen och gick med hästarna ner för liftgatan där vår tross väntade med varm mat och fika som vanligt. Trossen och servicen under karolinerritten var helt fantastisk! Dessutom hade vi förresten nästan varje kväll lyx-kocken Leif som iklädd klassisk kock-klädsel serverade lyxig tapas innan middagen med härlig sälta som smakade gudomligt till en kall öl efter en strävsam dag i sadeln och i hettan. Gudagott! Efter lunch var det mer odramatisk grusväg och vi kom ner till Åre traskandes nerför Olympiabacken, därefter tog vi landsvägen bort till Duved och avslutade vid karolinermonumentet innan hästarna fick komma ut i hagen och vila och vi människor checkade in i stugby. Halva gänget avslutade sin ritt här i Duved och det var inte utan att man var nöjd själv och hade lite hemlängtan...
Tågade förbi en hel del kor som fick smakprov på fina trumpetsignaler från täten.
28 juli Lång blöt skogstur och till förmiddagsfikat kom vi fram till Nordhallen där invånarna gått man ur huse och klätt sig i gammaldags kläder – när vi red in i byn höll de på med slåttern och låtsades bli rädda när soldaterna kom men de visste ju sin plikt att erbjuda oss mat och dryck. Vi satt av och bjöds på älgörtsdricka och enbärsdricka och ”stut” dvs hembakt tunnbröd med antingen messmör eller ost. Sen hölls det lite skådespel där vår kapten Faber deltog och barskt frågade om det inte fanns några unga män som kunde ta värvning och följa med till Norge. Därefter fick vi en liten historielektion kring karolinernas väg över fjällen och fick smaka på bröd vars recept hade skickats ut från högre ort och som bönderna var skyldiga att baka åt soldaterna så de hade mat med sig över till Norge. Bönderna var även skyldiga att förse soldaterna med brännvin, tobak, kött, salt mm en viss fastställd mängd per dag och soldat. Detta var naturligtvis svårt för dem eftersom de hade det fattigt som det var men krigets utgång var beroende av om soldaterna hade mat och kungen Karl den tolfte hade bestämt att vi skulle ta Norge så det var bara att lyda order. När vi skulle bryta upp efter fikat var Gulliver halt och tjock i ena bakbenet, det visade sig sen att han fått en sårinfektion i ett sparksår han fått i hagen första natten på Fäviken. Vi hade ambulans med oss i form av en hästtransport med följebilen så han lastades direkt och kördes direkt hem till Vicki i hagen. Vi andra red vidare utan några större incidenter och sen lastade vi hästarna och körde dem den sista biten på tråkig grusväg fram till Skalstugan. Det var mycket hett och hästarna var trötta så en häst fick värmeslag i hästtransporten och ville lägga sig ner men efter att vi hällt flera hinkar vatten över honom och han fått dricka lite mådde han bättre. Redan i Nordhallen var jag glad att jag fortsatt efter Duved men när vi kom till det magiska Skalstugan var jag helt övertygad. Orört fjäll och ödemark så långt ögat når och när vi åt trerättersmiddag strax efter Leifs tapas ute på gården gick hästarna fridfullt och betade på en kulle ovanför så vi såg dem i silhuett mot en vacker skymningshimmel. Denna natten sov vi i militärtält men hade tillgång till dusch, bastu och relaxavdelning samt en damm att bada i. Vi som inte hade varit där uppe förut fick en guidad biltur med trosschefen Christer så vi fick njuta av landskapet. På kvällen kom Annika tillbaka till Skalstugan efter att ha kört Gulliver hem och som tur var fanns det en islandshäst att låna i Skalstugan från en turridningsfirma så att hon kunde vara med även sista dagen.
29 juli Denna sista riddag red vi endast en lugn skrittur på 1,8 mil tur och retur till Norska gränsen. Detta var tydligen exakt samma väg som Karolinerna tagit 1718. På Norska gränsen möttes vi av 18 norrmän – de flesta klädda i gammaldags norska kavalleriuniformer. Lite högtidliga tal från båda sidor och sen skålade vi för freden i sherry på hästryggen varpå vi red tillbaka till Skalstugan 34ekipage – svenskar till vänster i ledet och norrmän till höger för en god lunch tillsammans. Den sista kilometern på Karolinerritten brukar vara ett galopprace men med tanke på hettan som tärt på hästarna samt att vi var ovanligt många så blev det skritt hela vägen. Men det märktes på de rutinerade hästarna att de förväntade sig race och det smittade av sig på de nya hästarna så det var ett gäng uppspelta taktande hästar den sista kilometern efter att ha ridit över 17 mil!
Lillen och jag med vidunderlig utsikt över Årefjällen. Fem minuter senare blev Lillen getingstucken. Påminde mycket om tjuren Ferdinand faktiskt. Från att ha varit i sin egen lilla fjällvärld till... ja ni förstår nog... jag satt kvar :)
Karolinerritten var en makalös upplevelse både för människor och hästar. Arrangemanget och servicen för ryttare var bättre än man någonsin kunnat föreställa sig, allt flöt som på räls tack vare rutinerad trosspersonal och varje dag var det lite guldkant i form av bla tapas av kocken Leif. Hästarna har blivit ordentligt miljötränade och garanterat lärt sig väldigt mycket – nu ska de få en lång viloperod i hagen. Tyvärr kändes det som om det fanns mycket kvar att utveckla på hästsidan. Varken arrangörer eller deltagare hade det säkerhetstänkande vid hantering av häst som vi som träffat John Moore och Jenny mycket har i ryggmärgen och som blåbär och förstagångsdeltagare kan man inte komma och styra och ställa utan att folk känner sig trampade på tårna. En dag fick Annika och jag hjälpa loss en häst som bundits upp i skogen i på tok för långt rep och snott ihop huvud och bakhov och sen lagt sig ner och givit upp. Märkligt nog var det ingen som var särskilt tacksam över vår insats, vi fick mest sura miner när vi försökte påpeka att man inte kan binda upp en häst på det där sättet. Vi såg många som lastade utmattade broddade hästar utan transportskydd och det blev skador. Men detta med hästsäkerheten ska givetvis tas upp i utvärderingen och det kommer säkerligen att förbättras. Karolinerritten är ett oerhört seriöst arrangemang.
Helhetsintrycket är ändå ett makalöst minne för livet, en vidunderlig naturupplevelse i samklang med historiens vingslag och jag vill göra om det om man garanterar att göra något åt säkerhetstänkandet med tex introduktion i säker hästhantering första dagen.
Lite historik: Kung Karl den tolfte beordrade sin arme att inta Norge år 1718. Man samlades i Jämtland i maj med 10 000 man, 7000 hästar och en herrans massa kanoner och diverse annan utrustning och tog sig över fjällen för att inta Norge. Alla soldater var sommarutrustade, infanteristerna i lågskor och knästrumpor. I julveckan fick soldaterna besked om att kungen hade dött och att de skulle återvända hem. På nyårsafton gav de sig av men soldaterna var illa klädda och i dåligt skick fysiskt efter svält och vedermödor. Det hade tagit mycket längre tid än de tänkt i Norge. 5000 svenska soldater försökte ta sig hem över fjället men större delen blev dödade av norrmän eller frös ihjäl på fjället eftersom det blev oväder.
Iförd slängkappa och vid tangentbordet Susanne Jonsson - Kornett vid det Jämtländska Kavalleriet
|
